1580-1666 Frans Hals Galleries In the field of group portraiture his work is equalled only by that of Rembrandt. Hals's portraits, both individual and group, have an immediacy and brilliance that bring his sitters to life in a way previously unknown in the Netherlands. This effect, achieved by strong Baroque designs and the innovative use of loose brushstrokes to depict light on form, was not to the taste of critics in the 18th century and the early 19th, when his work was characterized as lazy and unfinished. However, with the rise of Realism and, later, Impressionism, Hals was hailed as a modern painter before his time. Since then his works have always been popular.  Related Paintings of Frans Hals :. | Boy with a Lute | Portrait of a Man | Der Mulatte | Portrait of woman with gloves. | Catharina Hooft with her Nurse |
Related Artists:
Francesco Monti
Italian Painter, 1685-1768 Italian painter and draughtsman. He was the son of a tailor who served the Este court in Modena during the 1690s. Monti studied with the foremost painter in Modena, Sigismondo Caula (b 1637), for three years from c. 1700. In 1703 he moved to Bologna and entered the studio of Giovanni Gioseffo dal Sole. Roli (1962) defined the formative influences on Monti's art as dal Sole and Donato Creti on the one hand, and Giuseppe Maria Crespi and Antonio Gionima on the other. Monti evolved a distinctive personal idiom, characterized by graceful figures reminiscent of the style of Parmigianino, but perhaps more directly inspired by the more extravagant late Mannerist idiom of such painters as Bartholomeus Spranger and Josef Heintz I of the court of Rudolf II at Prague. Monti may have known their work through prints by Aegidius Sadeler II, Jan Muller and others. This exotic figure style, with fluent, swaying forms and faces suggestively muted by half-shadow was accompanied by unusual shades of colour that glow richly in darkened settings. Monti's art contributed to a neo-Mannerist strain in 18th-century Emilian painting
Manohar
ca.mid-1560s-1620
johan krouthen
född 2 november 1858, död i december 1932, var en svensk idealistisk konstnär. Krouthen föddes i Linköping och var son till handlaren Conrad Krouthen och Hilda Åberg. Släkten Krouthen kom från Norrköping och flera generationer hade arbetat som tenngjutare. Familjenamnet Krut ändrades genom att varubeteckningen Krut-tenn förfranskades till Krouthen. Conrad Krouthen kom till Linköping 1850 och startade en manufakturaffär vid Stora torget. Affären gick bra och 1857 kunde han gifta sig med sömmerskan Hilda Åberg. Krouthen kunde växa upp i ett välmående hem och han fick börja skolan på läroverket i Linköping. Vid 14 års ålder slutade han skolan och började arbeta åt fotografen och målaren Svante Leonard Rydholm som hade en atelje vid St. Larsplan. Krouthen fick lära sig grunderna i både målning och fotografering och vid 16 års ålder började han på Konstakademiens principskola i Stockholm 1875. Den treåriga utbildningen innebar att eleverna fick lära sig att rita av klot och profiler, djur och växter. Efter de tre åren fick Krouthen fortsätta vid akademin. I kursen "Lägre antiken" fick eleverna rita av gipsmodeller, i "Högre antiken" teckna efter levande model och i "Landskapsskolan" fick eleverna måla landskap. Under studietiden sökte sig många elever utanför skolan och Krouthen lärde känna konstnären Edvard Perseus. Perseus var kritisk till utbildningen på akademin och tog med sina elever bland annat till Mariefred och Gripsholms slott för att måla av naturen.